HBL 18-9-2005
Regionkommunernas vara eller inte vara har diskuterats mycket i media. Det har pekats på problem för svenska småkommuner som skulle införlivas i större huvudsakligen finskspråkiga regioner. ”Fjärde och femte” modeller har efterlysts. För Västnylands del har Sten Öhman föreslagit att sammanslå de huvudsakligen svenskspråkiga kommunerna till Raseborgs storkommun. För huvudstadsregionens del har Kimmo Kiljunen föreslagit att de nuvarande kommunerna (Vanda, Helsingfors, Esbo, Grankulla, … ) skulle sammanslås till en regionkommun, men mindre närkommuner (t.ex. västra Vanda) med bättre hembygdskänsla skulle grundas istället.
Här kommer en modell till, låt oss kalla den ”Kiljunen med knorr”, som knappast den heller är perfekt, men kanske duger som diskussionsöppning. Jag använder huvudstadsregionen som exempel, med modellen kan säkert tillämpas på andra tvåspråkiga områden.
Först har vi en infrastrukturkommun, som står för planering, kommunalteknik, avfallshantering, specialsjukvård med mera. Med andra ord sådan service där servicespråket inte är det primära (precis som nu). Sen kan vi ha närservicekommuner som står för undervisning, dagvård och hälsostationer. Alltså sådan service där språket är viktigt. I huvudstadsregionens exempel kunde de vara mindre än de nuvarande kommunerna för bättre hembygdskänsla. Områden med cirka 40-50 tusen invånare skulle säkert vara lämpliga.
För att tackla språkaspekten kunde vi ha en svenskspråkig servicekommun som områdesmässigt täcker hela huvudstadsregionen. Den skulle alltså existera parallellt med de finskspråkiga servicekommunerna. Har du svenska som modersmål hör du till den svenska servicekommunen. De två kommuntyperna kan ha sina egna demokratiskt valda fullmäktige, vilket skapar bättre insyn jämfört med de nuvarande samkommunerna. Alla har alltså rösträtt i två kommuner, en servicekommun och en infrastrukturkommun. För att få slut på det eviga bråket om att den svenskspråkiga servicen kostar si och så mycket mera kan servicekommunen ha egen ekonomi och beskattningsrätt. Blir det verkligen dyrare på svenska kanske 0.25% extra skatt täcker kostnaderna? Det är å andra sidan inte säkert att det ”blir dyrare på svenska”. Enheterna blir mindre pga. den låga befolkningstätheten. Å andra sidan sägs det ju att vi är friskare och mera sociala. Blir skattesatserna olika är det nog bäddat för problem. Det går ju enkelt att byta språk i vårt land. Om t.ex. den ”svenska” skattesatsen är aningen lägre skulle vi säkert snart få en hel massa nya svenskspråkiga. Vissa mänskor kommer att tycka att de är orättvist att ha olika skattesatser med språkgrund. Men går det bra att beskatta en mänskas tro så går det väl lika bra med hans språk?
Någon form av statsandelssystem kommer säkert att finnas också i framtiden. Kanske den svenska servicekommunen – Huvudstaden - kan räkna sig till godo den låga befolkningstätheten och större andel åldringar än de finskspråkiga servicekommunerna? Jag vet att den här modellen är behäftad med många olika problem. Vart hör till exempel alla invandrarna med ett annat modersmål än svenska eller finska? Dem finns det gott om här i huvudstadsregionen.
Huvudsaken är att vi svenskspråkiga inte hukar oss och hoppas på det bästa som vanligt. Kom med egna förslag som tar språkfrågan i beaktande!
Lars Stormbom