02-09-2008
Det har diskuterats en hel del - både privat och i media - om kommunsammanslagningarnas vara eller inte vara i metropolregionen. Eftersom Esbo av allt att döma inte vill vara med i leken siktar metropolivrarna nu in sig på en sammanslagning av Helsingfors och Vanda. Det har nyligen slagit mig att folk talar om två olika saker i detta sammanhang: Tillgång till service och administrativ organisation. Dessa två är inte samma sak.
Vi tar tillgång till service först. När gemene man talar om att "det skulle vara kiva med en enda stad" menar han att han inte vill se några stadsgränser i sitt dagliga liv. Det förstår jag bra. Du ska ha rätt att välja var ditt barn går i dagis. Finns det ett dagis som råkar ligga precis bredvid din arbetsplats i en annan stad ska du kunna välja det som första alternativ. Ligger det en lågstadieskola på andra sidan stadsgränsen inom synhåll för ditt hus ska du kunna välja det. Bussbiljetternas pris borde basera sig på resans längd inte på om det råkar gå över en kommungräns ... osv. Dessa (och andra) frågor kan lösas på flera sätt, genom olika former av samarbete eller kommunsammanslagning.
Sen har vi frågan hur administrationen ska ordnas. Här anser jag att det inte alls är klart att "det skulle vara kiva med en enda stad". Enligt min erfarenhet är redan Vanda stad en så stor enhet att helheten blir svår att överblicka för en hobbypolitiker. Lokalkännedomen som väljarna förväntar sig av de förtroendevalda blir inte bättre i en stad på 750-tusen invånare än i en med 200-tusen. Vanda stad producerar sina tjänster högeffektivt - mycket billigare än Helsingfors. Vid en sammanslagning stiger antagligen kostnadsnivån till nuvarande Helsingfors nivå också i Vanda. Jag tror inte att det nya "Metropolia" klarar sig med Helsingfors nuvarande skatteöre då - ett annat av det populära argumenten för en sammanslagning.
Det finns vissa saker som hör hemma på en högre nivå än kommunnivån. Specialsjukvården och den allmänna trafiken är två bra exempel. Däremot anser jag inte att ALLT beslutsfattande hör hemma på metropolnivå. Länsinstitutionen har länge varit i motvind och mer och mer makt flyttas ned till kommunnivå frö att vara "närmare folket". Samtidigt ivrar man nu för administration på en nivå som ansvarar för en större befolkningsmängd som är större än de flesta gamla länen. Metropolens invånarmängd kan i framtiden uppgå till en fjärdedel av Finlands invånare. Kan då inte en del av beslutsfattandet som kräver så stort befolkningsunderlag rentav överflyttas till staten?
Som jag ser det behöver vi lösningar i huvudstadregionen som ger invånarna flexibel tillgång till regionens tjänster och samtidigt garanterar en fungerande närdemokrati. En direkt kommunsammanslagning enligt den nuvarande kommunallagen är inte en sån lösning!
Lars Stormbom