23-08-2008
Det har debatterats en hel del de senaste dagarna om hur möjliga skattesänkningar skulle fördelas rättvist. Få har ifrågastt ifall det verkligen finns utrymme för skattesänkningar.
Staten verkar ha överlops pengar för tillfället. Statsskulden är inte speciellt stor. Samtidigt verkar konjunkturen vara på väg in i en svagare fas. Dags alltså enligt klassisk ekonomisk teori att stimulera ekonomin. Ett sätt att stimulera ekonomin är att sänka inkomstskatterna vilket stimulerar den inhemska konsumtionen - en betydande del av BNP. En viktig faktor här är vad medborgarna tror kommer att ske. Det handlar alltså om förväntningar snarare än fakta. Här passar en finansminister som går ut med budskapet "skatterna sjunker" ganska bra. Problemet är att finansministern direkt kan påverka bara de statliga skatterna. Som Edward Andersson förtjänstfullt påpekade i sin insändare (hbl 20.08) är kommunalskatten större för det stora flertaler arbetstagare.
I min hemkommun Vanda ser ekonomin idag sämre ut igen efter ett par relativt goda år. Utgifterna skenar iväg snabbare än skatteinkomsterna växer. Beslutsfattarna har ett mycket litet rörelseutrymme. Staten har ivrigt lagt sten på bördan genom att lagstadga om olika subjektiva rättigheter och mera verkar vara på kommande. Dagisen är ett bra exempel. Enligt prognosen för nästa år kommer utgifterna att öka med ca 10%. Antalet barn väntas öka, vilket obönhörligt ökar stadens utgifter. Personalutgifterna är en stor del av totalkostnadern. Här kan inga ytterligare effektiveringar göras. Vi opererar med stora effektiva enheter och har 6.9 barn per skötare. Hade vi 7.1 skulle vi bryta mot lagen! Små justeringar kan göras i tex. Vandatillägget till privatvårdsstödet, men effekten är antagligen marginell. Många andra exempel finns också - en stor del av kommunens utgifter kommer från utgiftsautomater som beslutsfattarna har mycket liten kontroll över.
Om man för rättvisans skulla höjer på grundavdragen i kommunalbeskattningen måste det alltså kompenseras på något sätt för att den kommunala ekonomin ska gå ihop. Då måste antigen statsandelarna eller skatteprocenten höjas. Statsandelssystemet är så komplicerat att knappast nån i landet förstår sig på helheten. Att rucka på det och samtidigt tala om rättvist utfall kommunerna emellan är rena rama lögnen - ingen vet hur det går. Vi riskerar att finansminister Katainen framstår som en hjälte med sitt "skatterna sjunker" budskap medan lokalpolitikerna får stå med hundhuvudet och välja mellan sämre service eller höjd skatteprocent.
Olika sätt att lätta på den kommunala skattebördan skulle vara ökade statsandelar eller att staten övertar finansieringen av någon serviceform, tex. specialsjukvården. Eftersom statsandelssystemet är så ogenomskinligt skulle det vara klarare om staten skulle överta specialsjukvården. Då skulle all oro för ojämlikhet i olika landsändor samtidigt försvinna.
Tyvärr är det mycket sexigare att gå ut med "jag sänker skatterna" än "jag höjer statsandelarna". Gemene man har svårt att se kopplingen mellan statsandelar och den egna plånboken.
Lars Stormbom
Vanda