HBL 23-11-2005
Hur man bäst kunde åstadkomma närdemokrati i den sannolikt kommande miljonmetropolen ”Huvudstaden” har debatterats flitigt. Det handlar egentligen om managementklassikern ”centralisera eller decentralisera”. Argumenten för båda sidorna verkar också vara de samma som inom företagsvärlden.
För centralstyre talar att vissa saker vinner på att standardiseras – inom företag tar man ofta ekonomirapportering och -styrning som exempel . Inom kommunen heter det: ”Alla har rätt till service på enahanda grunder.” Det vill säga att du ska ha samma möjligheter till service vare sej du bor i Kronohagen eller Korso.
För decentralisering talar att det faktiskt finns skillnader mellan olika regioner. För att återgå till företagsvärlden nämner man här ofta marknadsföringen som exempel. Samma reklam kanske inte går hem både i Finland och USA. I kommunen väntar sig invånaren att de förtroendevalda är väl insatta i hans lokala förhållanden.
Problemen hopar sig när enheterna blir för stora, vilket jag anser är fallet redan nu i Helsingfors, Vanda och Esbo. En hobbypolitiker som jag i undervisningsnämnden kan känna till förhållandena i kanske 10 – 20 skolor, men när antalet börjar närma sig 100 tappar man greppet. Då blir mänskorna som besluten gäller bara siffror i en kolumn. Invånarna förväntar sig att vi politiker ska känna till att det finns mögel i Båtvikens lågstadium, att lekplatsen vid dagisen Fingerborgarna är undermålig och att trafiken är hopplös i korsningen mellan Storgatan och Återvändsgränden (fingerade namn). Det är helt rimliga förväntningar! Jag är övertygad om att dålig lokalkännedom ligger bakom många krattiga beslut och uteblivna stordriftsfördelar.
För att inte val-apatin ska bli total måste vi få ett system där mänskor har ett rimligt inflytande över lokala angelegenheter. Det betyder inte att vi måste ha kretsorganisationer inom t.ex. socialväsendet. De har visat sig fungera dåligt åtminstone i Helsingfors och Vanda.
I Vanda har vi politiskt tillsatta områdeskommittéer. Problemet med dem är att de har ganska lite att säga till om. Om dessa kommittéers befogenheter skulle utvidgas skulle det säkert göra gott för närdemokratin. Vidare har vi en svensk kommitté som behandlar svensk service ”gränslöst” i hela kommunen. Den har faktiskt lite större befogenheter än de andra områdeskommittéerna.
God administration i företagsvärden betyder idag att besluten fattas så långt ner i organisationen som möjligt. Den vd som vill blanda sig i alla beslut gör inte ett gott arbete. Budgetering och strategiarbete är centraladministrationens uppgift.
I ”Huvudstaden” bör budgetstyrning och kriterier för hurudan service som ska produceras göras upp centralt. Däremot kan detaljerna med fördel delegeras till någon form av områdeskommitté.
”Vi prövade det där redan för tio år sen, och då fungerade det dåligt” är en god metod att ta död på alla idéer. Nu måste vi vara fördomsfria och ta chansen när den ges!
Vi svenskspråkiga i ”Huvudstaden” är tillsamman en medelstor stad. Jag är övertygad om att det enda sättet att garantera svensk service här är att ha en separat organisation för svensk basservice.
Huvudstadsborna förtjänar en fungerande närdemokrati. Låt oss ge dem en sådan.
Lars Stormbom
medlem i undervisningsnämnden (sfp)
Vanda