18-09-2004:
Äldreomsorgen i Vanda kostar 30 % mer per åldring än i Lahtis kunde vi läsa på ledarsidan i Hbl (12.9). Det mycket bra att sådana jämförelser tas upp. Min erfarenhet av att konstruera prestationsmätare för olika verksamheter har dock lärt mig åtminstone en sak. Det räcker inte med att titta bara på pengarna! Pengarna är bara ena halvan av ekvationen. Det behövs alltid ett balanserande mått som har med kvaliteten att göra. I det här fallet måste vi ha något som kan placera in åldringarnas situation i Vanda och Lahtis på en skala från misär till högönsklig välmåga. I det skedet börjar man vanligen oja och voja sig om hur subjektivt och svårmätt det är. Helt subjektiva mått behövs nog (förfrågningar), men med lite kreativitet kan man nog hitta på också objektiva mått som åtminstone indirekt beskriver äldreomsorgens situation. En kort lista som resultat av 5 minuters brainstorming: Antalet olycksfall i hemmet, aktivitet i form av deltagande i klubbverksamhet, antalet lånade böcker per åldring, …
Man ska nog vara försiktig. Ett vanligt fel är nämligen att ta till siffror som är lätt tillgängliga istället för sådana som verkligen betyder något. Vi är alla betjänta av goda mätare och konsekvent professionell utveckling av kommunens verksamhet. Det är det enda sättet att komma ur ”spara oss rika” spiralen som vi ser nu till en följd av att man bara ser till pengarna. För att man ska kunna jämföra olika kommuners situation är det dessutom viktigt att mätarna är lika i olika kommuner. Därför tycker jag att det skulle vara en lämplig uppgift för kommunförbundet att utveckla lämpliga mätinstrument.